Mann, som svalla so snøggtenkt aa le’ugt te Forsvar fyr Aalmuga, at Øvrehaite ingin Grai’e kunna saa ut te Straf fyr de, som va gjort imot Skrivare, som sjøl va no Upphavsmann te haile Rørunn.
For de va ain Graabain te Skrivar i allo, se’a dai; difyr vart han ve Skamme aa Ska’in sjøl. Um Morgonen ette raiste han som Turu slaikt aa kom her alder mair. Ingin syrgde han helde, trur den, som har skrivi upp denne Sogne, som e Sanning i allo. Fabror hass’ va Augevitne te haile Upplaupe aa va kanskje litevætta me attve.
Presten i Hemsedal. I Hemsedal va de kome ain ny Prest, som alle myki gjedne vilde faa hoyre, aa dai sette te aat Kyrkjunn, alle som kunna, te aa ly’e paa, baade korlais han predikte aa koss han søng fyr Altare. Dai totte han va staut te aa svalle gildt aa godt ette Skriftenn, me’a han la’e ut Vangilju, aa de tok te aa hegle or Augo hjaa nokon kor taa Aalmuga, aa helst va no de me Kvendfolko, taa di dai era no ’ki so lengi ette, fyrr dai vatshegle. Detta va, me’a Presten sto paa Predikstole, men som han kom aat Altare aa tok te aa syngje fyri di, daa tok ai gamal Kjering te flipegraate, so de va raint gjølele. Detta syntest no nokon kor va underle, at ho gret so no aa inki noko, me’a han sto paa Predikstole, aa Presten syntest likeso. Han gikk difyr te henne ette Messa aa spurde, kvifyr ho gret so, daa han song fyri Altare aa inki hellest. „Aa jau,“ sa’e ho, „du kan væl tenkje de, e hadde berre ai ainaste Gjait, som e aatte, aa den toko Skrubbadn ain Dagen, aa daa han Far tok te aa ljø’e se fyri Altare, daa va de no i gudende Verdenn, som e hadde hoyrt Gjaite mi remja; derme va de no inki undrast ette, Um e kløkk atte no,“ sa’e ho, aa klappa Presten nepaa Øksle si.
Bispemessa paa Nes. Ai Gong fyr lang Ti se’a va Bispen paa Nes fyr aa sjaa ette hjaa Preste, koss alt va gjort aa fyrista’e, aa daa helt han me di
