omöjligt att avgöra. Mycket osannolikt förefaller dock detta, när man betänker Sturlas noggrannhet för övrigt samt de ypperliga källor[1], som här stodo till hans förfogande. Alldeles särskildt måste man dervid tänka på, att sagan skrevs åren 1264–065, alltså endast 14 år efter det att Knut Långes yngste son besökte d.v. nporske konungen samt att Sturla uttryckligen nämner bland sina sagesmän erkebiskopen i Upsala Magnus Johansson (Engel, som var slägt med Knut Långe)[2].
Om sålunda å ena sidan med nu befintliga källor man ännu icke kan komma till något bestämdt resultat rörande namnet på Knut Långes svärföräldrar[3], så kan det å andra sidan betonas, att det måste anses synnerligen olämpligt, att utgivarne av Flateyjarböks tryckta edition till följe egna subjektiva åsigter i frågan, satt in i texten ett i manuskriptet helt obefintligt ord »dottur«, varigenom andemeningen fullständigt förändrats. Härigenom uppstår en viss otillförlitlighet i editionen, som man måste räkna med även kunna förefinnas i andra fall.
Hans Toll.
- ↑ Om dessa källor se anf. st. i ovanst. note 1.
- ↑ Se: Toll, Folkungastudier, II. (Personh. tidskr. XX, häft. 3–4, pag. 110–128).
- ↑ Ny början till Gamla Rimkrönikan samt följande källor hava uppgivit, att svenske Konung Erik Eriksson hade tre systrar, av vilka en Märtha varit gift med Herr Niels aft Tofta (en apokryfisk Sparre) och en annan Helena varit gift med Knut Långe. Redan Strinnholm (Sv. Folkets historia IV. 2) och Munch (anf. st. IV. 1 p. 80–81) hava visat, att detta sistnämnda giftet är kronologiskt omöjligt. Senare torde Klemming (anf. st. häft 6, pag. 153–165) hava ansett, att begge giftermålen äro apokryfiska, tillkomna för att bereda möjlighet för Konung Karl Knutsson Bonde att draga sin härledning från Erik den helige. Detta är emellertid begripligt endast för vad angår förenämnda Märtha (Karls moder var en Sparre). Från Knut Långe deremot framhölls aldrig någon härstamning för Karl Knutsson, och kan derför ej detta hava varit anledningen, varför man tilldelat Knut Långe bemälda maka. Vid bedömande av vem som varit Knuts drottning bör man även taga hänsyn dertill, att Knut förde ett vapen, som i linierna mycket liknade stamvapnet hos Skjalm Hvides ätt (se i dessa frågor: Toll, Älsta svenska konungavapenbilderna. (Dess Personregisters hänvisningar rörande Knut Långe).
från Saxo, 14 bok, pag. 360. Detta är omöjligt av den enkla grund, att Saxo, som var klerk hos Absalon, låter sin historia sinta med Waldemar den förste, † 1182. Efter Esbern Snare kan han sålunda icke hava meddelat något.
