ledningar och då hon annars såsom drottning bort vara den mest kända av alla barnen, kupna vi utan vidare fastslå, att hon aldrig fötts i detta gifte. Om åter i ett eventuelt tidigare och okändt, som Peter kan hava ingått, hava vi att räkna med följande: Enär Holmger måste sett dagens ljus senast år 1211, måste hans moder vara född senast år 1192, och dennas fader Peter kommit till verlden senast år 1173. Så tidigt lärer han väl dock ej hava varit född[1], ty i så fall skulle han vid minst 68 års ålder hava velat anträda en resa till Heliga Landet, något som näppeligen är antagligt. På dessa grunder kunna vi nog slopa Peter Strangesön som Helenas fader. Deremot kan Strango Stabularius[2] hava varit detta. På dessa grunder synes mig Flateyjarbóks läsning vara att föredraga.
Huruvida åter Sturla Thordsön kan hava gjort någon underlig förvexling mellan Knut Långe och Ingeborgs de Calundborgs förenämnde halvbroder[3] Knut Dux[4], är
- ↑ H. Olrick anser dock uti den här ovan note 24 anförda monografi att han varit född »omkring år 1170«,
- ↑ »Strango« var visserligen ett vanligt danskt medeltida förnamn (se: Grundtvig, Danmarks gamle Folkeviser« 3. Tome 3, no. 132), men när vi finna en viss »Strango juvenis« förekomma urkundligt 1175 och 1180, vilken åter väl får anses identisk med den »Strango stabularius«, som år 1187 nämnes i samband med Knud Valdemarsöns stadfistelse av gåvor till Lunds domkyrka, kan man ansluta sig till danska författares åsigt, att denne Strango bör hava varit fader till oftanämnde Peter Strangeson, Han kan sålunda även hava varit fader till Knut Långes drottning.
- ↑ År 1250 bortskänker »generosa mulier domina Ingeburg de Calundborg, filia Esberni, dicti Snare, relicta uxor Domini Petri, filii Strangonis« viss egendom till Sorö Kloster genom hennes sons kungl. marskalken dominus Andreas’ hand samt i närvaro av »fratre suo, Domino Duce Kanutu« samt två hennes »nepotes«, söner till »dominus Ernestus, comes«. (Langebek IV, pag. 481 och 501).
- ↑ En sådan förvexling har i alla händelser senare en författare gjort sig skyldig till. Uti Langebeks Excerpta i K. Biblioteket i Köpenhamn (128, fol. 23 a) fann jag en anteckning av följande lydelse: »Knud, hr. Peder Strangesons af Kalundborg och fru Ingeborg, Esbern Snares datter, søn, blef siden hertug (uden tvivl i Halland) (Martin Pederson pag. 43).« Den sistnämnde, 50. abbot i Sorö, skrev år 1589 en liten skrift med titeln: »Biskop Absalon och Her Esbern Snares Herrekomst og adelige Stammer, vilken skrift torde vara den, som här ovan åsyftas. Denna felaktighet har sedan den svenske genealogen Utter (Geneal. no. 41, pag. 5½ b i svenska R. A.) upprepat, men har dessutom tillagt, att den stamtavla, vars slut upptages av denne notis, är hemtad
