Side:Historisk Tidsskrift (Norway), femte rekke, femte bind (1924).djvu/219

Fra Wikikilden
Denne siden er ikke korrekturlest
213
SMÅSTYKKER


Efter att sålunda hava lemnat dessa biografiska notiser, återgå vi till de förenämnda läsningarnes olika uppgifter och finna då såsom det mest skiljaktiga, att Flateyjarbóks manuskript säger, att drottning Helena varit moder både till Peter Strangesön och till Holmger, Knut Långes son, vadan hon alltså skulle hava varit gift: 1:o) med Strango Stabularius, 2:o)[1] med Knut Långe, 3:o) med Philip Laurensön. Alla andra läsningar deremot angiva henne som dotter till Peter Strangasun. Det är nu frågan om, vilken uppgift som är den rätta. Det får då till att börja med sägas ifrån, att hon näppeligen kan vara född i Peter Strangasöns gifte med förenämnda Ingeborg. – I och för sig är redan det mycket påfallande, att Esbern Snares och hans dotters sammanlagda Jevnadslängd uppgår till hela 140 år. Och skulle verkligen giftet i fråga egt rum efter 1190, så är det omöjligt, att Holmger som ättling i tredje led ur detta skulle kunna vara myndig redan år 1229. Det är slutligen att ligga märke till, att bland Peters och Ingeborgs uppräknade barn nämnes icke något med namnet Helena samt gift med Knut Långe[2]. Af förenämnda an-

    historieskrivare ända in i vår tid hava ansett, att Konung Waldemar omedelbart efter Esbern Snares död år 1204 tagit hans enka till frilla samt att då föddes bemälde Knut, men att detta förhållande dem emellan upphörde, när Waldemar äktade drottning Dagmar, varefter Helena skall hava flyttat till Sverige [se härom exempelvis monografien över henne hos Bricka, Danskt biografiskt Lexikon, samt Steenstrup: Danmarks Riges Historie I pag. 742. Thiset (Danmarks Adels Aarbog, XXXIII, pag. 421) berör ej denna fråga]. Man kan för dylik åsigt ej åberopa något urkundligt stöd, utan har denna uppgift nog ursprungligen tillkommit av omedvetet hänsynstagande till Waldemar Sejers minne, som dock förvisso står qvar lika rent och oförvanskadt, vare sig han, följande tidens sed och förfäders bruk, fått Knut med Helena före eller efter ingånget gifte med Dagmar. Att Knut dux redan år 1219 blev nämnd hertig av Reval, och möjligen redan dessförinnan år 1216 (Huitfelt är här den grumliga killan) satts till hertig av Laaland, är intet bevis mot riktigheten av födelseåret 1211. Ty Knuts halvbroder Erik (Plogpenning) blev redan straxt efter födseln år 1216 nämnd hertig av Jylland (se Steenstrups monografi över denne hos Bricka). Det är sålunda möjligt, att samtidigt nämndes såväl Knut och Erik, som även en tredje halvbroder till dem, »domicellus Nikolaus«, som av Thiset (anf. st.) uppgives hava utnämnts just samma år till greve av Halland.

  1. Ordningen dessa två ev. giften emellan är tydligtvis i så fall okänd.
  2. Se exempelvis Langebek Tome IV, Tab. V.