i originalmanuskriptet hava lydt: »med Eiriki konungi. Knutr son Magnus broka þottiz etc.« Sådant uttryckssätt hava såväl Codex Frisianus[1] som även den yngsta Skaalholtsboken[2].
Finnes det sålunda å ena sidan exempel på, att Flateyjarbóks utskrivare felaktigt kopierat originalmanuskriptet, så har jag å andra sidan anträffat ett fall, der utgivarne av den sista tryckta upplagan av Flateyjarbók oriktigt avskrivit denna. Det rör sig här om den betydelsefulla vändning, i vilken Sturla Thordsön, efter att hava berättat, hurusom en viss Philip Laurensön varit det bästa stödet för Holmger, Knut Långes son, talar om denne Philips giftermål med Holmgers moder. Jag skall här citera alla förenämnda sagosamlingars ordalydelser härom:
a) Flateyjarböks tryckta upplaga[3] – (med förkortningarne utskrivna)
»hann atti Helenu modur hans ok (dottur) Petrs Strangasunar«.
b) Flateyjarbóks manuskript[4]: (med förkortningarne) »h. aetti helenu mod. ur hs ok petrs Stranga sunr«,
c) 1600-tals kopia av Flateyjarbók i K. Biblioteket i Stockholm[5];
»Hann aetti Helenu mothur hanns ok petuer Strangasönar«.
d) Stockholmscodex:[6] (med förkortningarne)
»h. atti helenu modur hs. d. peert Stuga son«.
e) Codex Frisianus tryckta upplaga (år 1871) (med förkortningarne utskrivna)
»hann atti athr Eleno dottur Ptrs Stranga«.
f) Yngsta Skålholtsbóks manuskript[7] (med förkortningarne utskrivna)
»hann atti adr heleno modur Konings dottir peturs stranga sonar«.
g) Eirspennils tryckta upplaga[8] (med förkortningarne utskrivna)
»hann atti Elenu d(ottur) Petrs Stranga s(onar)«.
