abbrevieret og fremmedagtig«[1], skulle vi sålunda måhända vara berättigade att anse Flateyjarbók vara den förnämsta avskriften av förenämnda saga. Den kallas kanske även derför: »dette uskatterlige Haandskrift«[2].
Det finnes emellertid exempel på, att de övriges läsarter äro bättre än Flateyjarbóks. När sålunda den sistnämnda förtäljer om, att underrättelsen rörande Sveakonungen Erik Erikssons död hunnit till Norge, uppräknar den derefter tronpretendenterna och säger dervid bl. a. följande: »Philippus son Knutz konungs langa þottiz enn vera nær konungsnafni, þuiat hans fadir hafdi verit konungr med Eireki konungi Knutzsyni. Magnus broki þottiz enn vera ner konungdominum. hann var dotturson Knutz konungs Eirekssunar er leingi var konungr i Suiariki«[3]. – Med stöd av detta sagans uttalande har Munch i anförda arbetet (III, 436, 747) dragit den slutsatsen, att Knut Jarl, fader till Magnus Broke, varit gift med en dotter till Konung Knut Eriksson. Emellertid har på ett annat ställe av Flateyjarbók[4] det sagts följande: »kom–or Suiavelldi Magnus brocki sun Knutz jarls Birgissunar brosu frenda konungsins. hann aatti Sigridi dottur Knutz Suiakonungs ok het Knuutr son þeirra«. För att få detta överensstämmande med uppgiften i föregående citat, har Munch[5] ansett som »langt rimeligere« att hänföra orden: »hann aatti« till Kuut jarl, varigenom Sigrid blev Magnus moder. – Det har i dessa stycken undgått den frejdade historikern, att, på sätt som orden lyda uti förstnämuda citat, skulle Knut Långe hava varit konung med Erik Knutsson. Detta var han aldrig, utan i stället med dennes son Erik Eriksson, Och framgår det sålunda derav, att Flateyjarbóks utskrivare felaktigt här avskrivit originalmanuskriptet och satt skiljetecknet: »punkt« oriktigt emellan orden: »Knutzssyni« och: »Magnus«, samt att denna »punkt« i stället skall stå mellan det förstnämnda ordet samt det närmast föregående: »konungi«. Till följe härav måste orden
- ↑ Anf. st. i note 2.
- ↑ Anf. st. i note 2.
- ↑ Citatet återfinnes: i tryckta upplagan III, p. 180; i manuskriptet: II spalt 729, och hava, enligt vad bibliotekarie Sigfus Blöndahl benäget meddelat mig, utgivarne här noggrant angivit handskriftens text, även vad interpunktionen angår.
- ↑ Tryckta uppl. III. p. 101.
- ↑ Anf. st. III, 747.
