rättad om invårtes tillståndet där i landet, samt att dylika kunnskaper tiltförläteligen, men med all möjelig grannlagenhet förskaffas, hvilket han hoppas skyndosammast värkställa och har därom redan gådt i anstalt. Sluteligen får jag underdånigst berätta, det jag trott mig kunna och böra åberopa Eders Majestets Nådiga befallning och hälsning till lagmannen Liljensparre[1] att om någon Norrsk mann vid namn Lofthusen anlände, skulle han varsamt låta observera hans umgänge, företagande och utlåtelser, men icke gifva honom minsta soupçon att vara espierad, och alt, hvad han om honom ärforo, Eders Kongelig Majestet ensamt tillkännagifva; men jag har icke låtit honom forstå, att jag om Lofthusen visste det minsta.“
Der haves endnu et brev fra Toll til kongen, hvori han omtaler Lofthus, men som först er skrevet efter dennes fængsling, nemlig under lejren på Bonarps hed, 13 Maj 1787. Det heder deri: „De danska berättelser lära ofelbart vara Eders Majestet bätre bekanta, än jag behöfver upprepa något deraf vidare, an att man där ej gör någon mystère derutaf, att bullret i Norrige skall vara stillat igenom det af kronprinsen gifna löfte, att vid en personlig sammankomst i sommar in loco afhjälpa alla besvärsmål, men att detta löfte hvarken i ett eller annat skall vara tilltänkt att fullbordas. Ett bref af Lofthusen har jag haft tillfälle se sedan min hitkomst, skrifvit i dess fängelse, men utan fruktan för något oblidt öde, icke heller utan hopp om framgång i dess företagande.“ Toll drog deraf den slutning, at hans bevogtning måtte være meget slap. „Det vore en möjelig händelse, att löftet om kronprinsens
- ↑ Henrik Liljensparre, f 1738 † 1814, var fra 1776–1792 politimester i Stockholm; 1784 fik han titel af lagmand.
