han marqverat alt (?) indifference emot Lofthusen, den där för alla, han träffat, omtalt sitt värf. För öfrigt beskrifves Lofthusen såsom eldig och tilltagsen, men icke eftertänksam“. Toll vilde ikke afgöre, om politiske forsigtighedshensyn havde bestemt den danske regering til at anvende et sådant middel, som at arrestere de norske bönder, der vare komne for at klage. Imidlertid vilde han dog antage, at det ikke var noget, som Lofthus selv havde opspundet; ti i det fald „skulle han 1:mo icke stadnat qvar i Helsingborg, 2:do icke tagit farhåga af ett rykte och 3:tio icke återsändt några till Norrige, da han sjelf förfogar sig hit. Utan tvifvel måste en plan vara å färde, och den samma hafva djupa rötter, men Lofthusen vara endast det första och grofvaste varktyget. Då man eftersinnar, att Norriges inbyggare i flere år speculerat på independance, hvilket så väl Låstboms berättelse och (ɔ: af?) år 1784, som baron Funcks berättelse .förlidit år innehålla, så tyckes hela uppträdet kunna sammenbindas med en sådan plan, ty nærmed förenas ganska väl den march, saken tagit, och synes just därföre vara utdragen till November månad. Vore det endast klagan öfver embetsmän, föresats att få dem reprimerade, – ingalunda hade Lofthusen behöft dröja ifrån Julii månad till denna månad emellan den första och andra klagan; ej heller hade det kunnat falla honom in att operera så systematiskt, som nu sker, då 3ne återgå till fäderneslandet med berättelsen, att de framkomne blifvit dragne i häkte och anföraren måst söka sin säkerhet under främmande spira. Utan meddelande af mina tankar och gissningar har jag endast berättat revisions-sekreteraren af Låstbom facta med Lofthusen i Norrige och i Helsingborg och kundgjordt honom Eders Kgl. Maj:s nådiga vilja att blifva under-
