till Helsingborg, försedd med pass till Trondhjem, men icke dessmindre den 10de annet varit qvar i Helsingborg utan att hafva talt vid någon annan an gästgifvaren, hvilken han gjort många frågor om Lofthusen och de 3ne andra bönder från Norrige, hvarunder han yttrat, det de gjorde bättre att resa till Köpenhamn än i Helsingborg försumma sin tid. Då ett rykte den 9de om morgenen kommit från Helsingör, att alla de till Köpenhamn anlände Norrska bönder där blifvit arresterade, har Lofthusen og de 3ne öfriga genast hos magistraten begärt och erhållit pass att resa till Stockholm och åter till Helsingborg hvarefter de vid middagstiden begifvit sig utur staden. Vid närmaste gästgifvaregård där intill hafva desse bönder öfver 2ne timmar hållit enskildt samtal emellan sig, angelagne att ingen skulle höra darpå, då de åtskildgts (sic), så att Lofthusen tagit vägen till Stockholm, men de öfrige den åt Norrige. Sent om aftenen den 9de ankommo kammarjunkaren Bille, samt capitainerne Berner och Tuxen till Helsingborg; den sistnämde gick genast från bryggan till Lofthusens qvarter, utan att förut tala vid någon menniska, och har icke väl kunnat dölja sin surprise, då han af varden fått höra Lofthusens resa till Stockholm. Värden har ganska uppriktigt sagt honom, att Lofthusen ej vågat dröja qvar, sedan han fått kunnskap om sine medbröders arresterande, hvaraf Tuxen förnekat sanningen och förklarat, det de endast blifvit inqvarterade särskilt hos fotgardet, som är deras landsmän“. Derefter beretter Toll, at de to kaptejner öjeblikkelig vare afreiste uden at have været så meget som en time i Helsingborg, hvorimod Bille var bleven tilbage hos Schöller. „Ingen af dessa herrar har sökt kommendanten, och har han ej heller gjort sig angelägen råka någon, äfven som
