Sverige. – ialfald efter hvad adskillige norske bönder havde ytret i samtaler med ham, medens „andra åter förmäla (sic), att ryktet säger, det vara i afseende på lefverence till kronan“. Dog havde ingen for ham udtalt, at der herom var udfærdiget nogen befaling. „varandes capitaine D’Orchemont den enda, som positivt föregifver, att det skedt för kronans räkning till framdeles aflefverering, emedan han icke finner, att någon annan raison kunnat vara till en sådan upskrifning[1]“.
„Att norska anstalterna endast skedt på den speculation att draga partie af en olycklig utgång vid regeringssättets förändring i Sverige och tillstyrka, ifall de in puncto kunnat här i riket åstadkommit någon betydande opposition, tror jag äfven deraf böra med säkerhet slutas, att så snart alt har i riket tagit sin stadga, uphörde genast all den påbegynte exercice, manskapet átergingo på sina rotar jo ända dertil, att guarnisonerna åter permitterade sina vanliga så kallade frimän“. I denne stilling blev alt stående, indtil svenske tropper nærmede sig til grænsen og derigennem vakte frygt for et angreb. „Det debiterades öfveralt för de enfaldige, att Sverige ville angripa (ett ganska politiqvt steg att förtaga den sista gnistan af välvilja för Svenska nationen) och ändtligen nu sedan infanteriet harifrån marcherat upp mot gräntsen, samt flere trouppers anryckande dageligen förnimmes, det Norrmännen ej kunna vara okunnoge om
- ↑ Også prins Karl af Hessen siger: „on avait envoyé le général Huth en Norvège, pour faire visiter les forteresses et l’artillerie dans ce pays. Tout était dans l’état le plus déplorable. Les forteresses tombaient en ruines. Pas un canon monté. Les troupes n’avaient point été exercées depuis dix ans et n’avaient point eu d’uniformes dans ce temps“. Mémoires, pag. 63. Det sidste kan dog være tvivlsomt.
