lytr halda upp med at töma minnishorn fyri Fredericia, men at hann lytr töma minnishorn fyri Lützen. — Ur dessu sjá me sona, at sagan jatar, hvat tenkifrödit[1] allt ovanfyri sannkravdi, at hini norröni Nordlendingar ingaleid ropa tjodartrádomanna verdlöysa, - og dá hun á sama tid segir af stendug rop á Norrönleiki, á norrönt sjalvrædi, so jatar hun ogso, hvat tenkifrödit naudsynliga lytr sannkrevja, at dessi sami norröni Nordlendingskap eiginliga inki er annat enn einn máti fyri norrön tjodarkennsla, fyri norrönt tjodarkapp, - med di at dat jau vildi vera eitt motmæli inki at kannast vid eigna tjodareignir i sama bilit, som einn röyniliga kannast vid og stridir fyri tjodareignir.
Idi me sona hava sjet, at tankinn á ovrevlit at Danatjodinni, med uppgeving av norröna, vigtuga, tjodareignir som naudsynligt tilkomandi,[2] ingaleid er hini norröni Nordlendingar medvitandi som adalinn i deirra læra um Nordlendingskapins framkoma vid taggingin
