Side:Det nittende aarhundres kulturkamp i Norge.djvu/25

Fra Wikikilden
Hopp til navigering Hopp til søk
Denne siden er korrekturlest


färgen öfver svenskarnes indre och yttre lif kan aldrig sammensmelta med en åskådning, som lämpar sig för de norska fjälddalarnes bondebefolkning eller Västerns farmara.» «Eftersträfva nutidens bildade svenskar ett religiöst formulerande af känslan, måste de samlas ungefär kring den Rydbergska ståndpunkten. Om pietismen har ett uppfostrande inflytande på de obildade, förvandles den dock till ett förtryck, när den likt en kvaf dunst från kojan och bönehuset stiger upp till de bildade och sätter de förra klassernas okunnighet till censor öfver en gammal nations förädlade odling.»

Ved siden af det finske blod tør man vel i Sverige fra gammel tid regne med endel slavisk. Men ellers er det vel mindre blodet, som er forskjelligt i svensker og nordmænd, end det er den historiske udvikling, som har gjort dem ulige, saa ulige, at det mellem stammefrænder er sjeldent at iagttage noget lignende.

I Nordens første storhedstid gik nordmændene vestover, svenskerne østover. Der er mere end et symbol i dette. Begge folks sociale forhold og deres tankegang har faaet et præg, der belyses af den ældgamle historiske kjendsgjerning. I sterkt afbleget grad gjenkjender man dog forskjellen mellem Vesteuropa og Asien.

Imidlertid fik svenskerne paa et senere tidspunkt en ny storhedstid, som har sat merker af