uden Tvivl antaget, at i vort Land skulde Glæden over «Befrielsen fra det danske Aag» overveie alle andre Følelser, thi det sande Forhold mellem Danmark og Norge havde de Svenske aldrig begrebet. Endnu den 17de Febr. kunde Grev G. Anckarsvärd fra Stockholm skrive et Brev, hvori følgende Ytringer forekom:
«Så nu är Norge visserligen vårt, och det för bättre köp an någon dödlig kunnat fürutse; hs. exc. vice konungen[1] afreste idag åtta dagar sedan och lärer säkert intåga i Christiania med en prakt, hvarom de allvarsamma norrmännen aldrig gjort sig något begrepp. Se här aftåget: Excellensen sjelf, 5 à 6 adjutanter, tvänne sekreterare, Kullberg och Battram utom små skrifvare, talrik betjening i konungens livré, 2 lass med hundar af flere slag, ett lass med silfverserviser från slottet och 70 lass med bästa sort ryskt bränvin. Hvad han lär bli välkommen! Det sägs at kronprinsen befalt, att han skall göra en stor representation och anslagit honom i lön 20,000 rdr. banko. Skola de öfriga embets- och tjenstemän lönas i samma proportion, förslår visst icke det nya rikets intrader, men Herren förser väl offret. Norrmännens sinnesförfatning omtalas val olika, men icke tror jag, de göra något motstånd. Hvad ämna de bättre begära än säd og bränvin; men i Köpenhamn har varit et grufligt missnöje öfver freden, till och med uppträden vid konungens herkomst från Fyen. –
– – – Om Söndag skola trumpeters klang och kanoners dunder förkunna eröfringen af det nya konungariket. Te deum skal sjungas och om afton blir stor och präktig illumination. Kungen är hjertligen förnöjd med sitt nya rike; skada att der ej är en bra rik guldgrufva, ty det tyckes behöfvas».[2]
Samme Dag, som Prindsen havde holdt Mødet i Palæet, 22de Februar, var det, at den første svenske Deputation havde Foretræde hos ham. Den bestod af Grev A. Rosen og Baron Sköldebrand. Fra Rosens Haand har man en samtidig Beretning herom[3]. Reisen havde gaaet over Fredrikshald, hvor man var eller anstillede sig at være ganske uvidende om Fredsvilkaarene, og Hafslund, hvor General Staffeldt modtog de Reisende med stor Forsigtighed, til Christiania, hvor Rosen fik Kvarter hos General Haxthausen. Kl. 3 om Eftm. mødte Deputationen i Palæet. Rosen blev ikke lidet overrasket, da han i Stedet for hvad han havde anholdt om, at faa Prindsen privat i Tale, fandt denne omgiven af General Schmettow fra Throndhjem, Kammerherrerne Peder Anker og Rosenkrantz, Konferentsraad Carsten Anker, Biskop Bech og Etats-
- ↑ Grev Essen, som var udnævnt til Generalguvernør.
- ↑ A. Ahnfeldt, Ur svenska hofvets och aristokratiens lif. II. Sthlm. 1860. S. 212.
- ↑ Norsk historisk Tidsskrift, IV. S. 519 flg. (ved Y. Nielsen, der i samme Tidsskrift III. S. 525 flg. ogsaa har meddelt B. B. v. Platens «Betænkning om Fremgangsmaaden ved Svenskernes Besiddelsestagen af Norge i 1814»). Naar Rosen angiver, at han var hos Prindsen 24de Febr., da er dette unøiagtigt.
