Side:Segner fraa Bygdom IV.djvu/134

Fra Wikikilden
Denne siden er ikke korrekturlest
126
84.

Mann sto paa Hunkedunke; so kom Forsila hass o skræmde aav Køpargjila hass.

85.

Kem æ dæ so gaar i Skoge heile Dagen, o ner dei koma heimatt um Kvelden, faa dei Hogg?

86.

Tvo Brør unde ein Ufs; dei inkji høyrast o inkji sjaa’ast.

87.

Aatte syngjandis, aatte stingandis o ein lang;
Te meir du strekkji’n, te bere gjev’n Klang.

88.

Ko æ dæ so æ høgt so alle Tretøppa, men so endaa Sole kji faar skjine paa?

89.

Kvitt so ei Bløye o svart so ein Brand,
O høppa so ein Hare o gaar so ein Mann.

90.

Kvitt ligg i kvitt.

91.

I Valdris æ dæ ein ulagle store Stein, so snur se, kor Gong han høyre Kjyrkjeklukkudn. Æ du go te gjeta paa, kost dæ har se, o ko øfto han snur se?

92.

Dæ ligg ei Laa(g)
Over ei Aa(n),
Inkji æ ho røte, o inkji æ ho raa
O inkji bit dæ hoggandis paa.