Rom, forstår ni? — he he! — Nå ja, der nere i det gamla Rom, der var de sån der Hedningar, ni vet, ock offrade till en Afgud, en ryslig Drake med sju Hufvuden, som endast åt Menniskokjött — ên Kropp hvarje Hufvud till hvar enda Dag. — Men så kom der en resande Riddare, — jag skulle tro, han varit her från Norden, från Skandinavien, ettersom han het saamye som Janson — en utaf de der gamle Vikingar, förmoder jag. Säkert er nu det, att han ligger begrafvit i Kjöbenhamn uti Danmark, paa ett Stelle, dom kaller för Torvalsens Musärium, Min Bror, som varit der rl har äfven sett Monumentet öfver honom. — Naa, da saa denne der Janson kommer der ner till det gamla Rom, saa drog han sitt goda Svärd, som het Dyrendal, och hugg de sju Hufvuden af Draken, det ena etter det andra. — Det samma skola ni nu göra, Kamrater, Olycksbröder, Arbetare! Ty också vi har sån en der Drake ibland oss — inte endast med sju, utan med sju och åter sju Tusen af Hufvuden; det er Kapitalen, och Storborjarne ero Hufvuden, som alla tillsammans äter Arbetarekjøtt og dricker Arbetarens Blod. — Men nu har ni Handen paa Svärdfästet — jag mener Streiken; — hugg till gå på! låt Hufvuden rulla!»
