er bedst, men vi forstaar dem ikke altid. Es. 55, 8-9.
Ofte blir jeg ganske træt av at vente paa Guds hjælp og maa si: «Ak, Herre, hvor længe» Hvorfor kommer han ikke til vor hjælp. Hab. 1, 2—4. Bgræd. 2, 11, 18—19 — 4, 4—6. Ps. 69, 2—4, 70, 6.
I saadanne tider maa man tro og vente, men det er meget vanskelig. — Vore folk er vel alle nu «hjemme», undtagen de som er med os hit. Det var en frygtelig tid! Ak, maatte Gud snart gi fred paa jorden. Bed derom. 3. Mos. 26, 6 — Jer. 15, 2 —4. Saaledes gik det.
Gud har gjort mig frisk uten baade læge og medicin. Han skal ha æren!
Saa snart det var mulig brøt vi op. Vi reiste med mutasserifen som var meget syk. Søster Alma hjalp ham meget paa veien. Han døde her paa hospitalet nogle dage efter ankomsten. Valien i Bitlis skal ogsaa være syk. Herren har beskyttet os alle paa reisen. Vi hadde to gendarmer og 6—8 mand tilfots.
Det var en stor karavane, da vi hadde 21 last- og ridedyr. Vi var 11 personer og hadde noksaa meget med, men dog solgt det meste. Bed for mig at Gud maa vise mig sin vei. Jeg ser ikke et skridt for mig, det er aldeles mørkt.
Vi har det godt, bor i telt i haven. Jeg længes tilbake til arbeidet og alle de kjære mennesker; men ingen behøver vel min hjælp der nu. Fra Wan vet vi intet bestemt. I Bitlis er den gamle miss Ely, mr. Nape og presten død.
Dette aar har jeg hat saa godt arbeide blandt alle de syke i Musch, og vi haabet saa meget av fremtiden; men det skulde ikke bli saa. Jeg vilde gjerne skrive mer, men det gaar ikke. Hvorledes er det med eder alle? Vær saa snil og hils alle saa hjertelig fra mig.
Legemlig staar det godt til, men jeg er inderlig «hjertesyk.» Erindre mig for naadetronen.
De hjerteligste hilsener fra eders
Bodil Bjørn.
Zef. 3, 16—17, 19—25.
Sommaren 1910 inbjöd kyrkliga frivilligkåren för första gången sven.sk ungdom till en s. k. kyrklig ungdomskurs paa Sundsberg i Värmland. Dylika kurser har sedan dess blit holdt varje sommar. Ar för år har de vaxit. I sommar har av olika organisationer omordnats icke mindre än 14 stycken. Deltagareantalet brukar belöpa sig till omkring 200 personer. Lägges så härtill ett stu dentmöte, minst två gymnasistmöten, ett seminaristmöte med 150 å 200 del tagare vardera, förstår man, att den delen av svensk ungdom, som står i direkt förbindelse med det kyrkliga arbetet är håpnadsväckonde stor. Vem hade för 10 år sedan konnat drömma om något dytikt!
Från olika delar i Sveriges land komma ungdomarna till dessa kurser. Deltagorna äro av alla stånd och klasser. Under några dagar få de vara tilsammans, höra på föredragen, sjunga 'sångorna, leva under mången gång ganska primitiva yttre omständigheter, men samtidigt på ett förunderligt sätt lyftas och bäras av den starka stilla strömningen, som har i sig både allvar och glädje. Här kan man få vänner, här får man diskutera teoretiska och praktiska problem. När man reser hem, är man ej densamme
