låta ankomma på General Consuln Martinaus eget omdöme och forsigtighet att utröna och i värket ställa, hvad därtill nödigt vara kan, låtandes sig för öfrigit uti alt angeläget vara att, utan eftergift i något, som hörer til Kongl. Maj:ts och Dess Cronas värdighet, först söka vinna sina föremål med lämpa, och utan att gå bröstgånges till väga, för att löpa fara att hos Danska regeringen på ett förhatligt sätt blifva anskrifven, utan fast mera söka göra sig sjelf personligen och Svenska nationen alt mera och mera behagelige å de orter, han Kongl. Maj:ts höga angelägenheter har att besörja.
Utan att vísa sig otidigt nyfiken om invärtes Ställningen i landet och utan at röja någon ensidighet för det ena eller andra partiet eller hug att deltaget i deras företaganden emot hvarannan, bör General Consuln hafva ett vakande öga på alt, hvad där i desse afseender förefaller, samt uppå det sinnelag och de böjelser, hvilka i närvarande stund regera innom Norske Allmänheten, och med uppmärksamhet noga följa de förändringar, som derutinnan tid efter annan kunna förefalla, och sådant flitigt och omständeligen till Kongl. Maj:t i underdånighet inberätta. Hvilket alt bör lända General Consuln till en allmän regel under hela Dess Embetesförvaltning.
Till en början bör General Consuln först och främst med all flit vinlägga sig om att inhämta tillförlåtelige efterrättelser om retta orsakerne till det sig senast i Norge yppade missnöje med regeringen i Dannemark; – uti hvad sinnesförfatning inbyggarne i Norrige i allmänhet kunna vara såväl emot Danska Regeringen som emot
