siglde norete, la haijn telands ne fyr eja Kongsgare, so ette Augvaldsnes. Dar hade Sant Ola ejn Gaardsdrenge, so va Træle aa ette Tore Sel. Haijn gjik ned aat Skjepa mæ seksti Maijn aa bad haanaa Asbjöijn gaa op paa Land mæ Karaa sine, mæda haijn fik rydje Skjepe. Daa to Tore ifraa haanaa heile Farmijn aa Segle ændaa te aa ga haanaa et gammalt Segl istadijn: Da æ godt nok aat sodane, so ska sigle mæ tome Skrova, sa Tore. Daa vart Asbjöijnin svært harme fyr ditta. Skadijn va store, men Skamma va mykje værre.
Hövdingane i Norje vaa mesto bestandig so strie aa sjelraodige, at dei vilde berre sökja sit eie Gagn pao kvar sin Maote, aa ikkje nokon Ting skulde ga fram, so ikkje va te Lags aot dei, om da allikevel va nok so godt aa ret; dei tænkte ikkje pao, kva so va te Gagn fö heila Rikje eigaang, men meinte, at dei skulde fao rao so dei vilde i den Part tao Lande, so dei hadde Vald uve, aa naor dei berre taarde, sætte dei sæg ofta op baade imot Konjen aa imot Lov aa Ret. Naor Olaf (Ola) den Hellige vardt Konje, so vilde han læra Hövdingane aa halda nokon Maote herme; han vilde sjao te aa fao Lov aa Ret aa nokolunde Sjik paa da i Lande, aa han vilde fao meira Samhald imidlo baade Höje aa Laoje. Han vilde aa införa Kristendommen so mykkje so moelæ va, men han for svært strængt fram mæ den Ting. Fö alt detta fængje Hövdingane Hat te Olaf. Dao Konjen tænkte pao aa införa Kristendommen vest i Lande, so forbau han Folkje dar aa sælja Kodn te Folk nor i Lande, fö da ikkje skulde mangla Mat te hans eigne Folk, naar han kom dar vest. Men so va dar ein stor Hövding i Helgeland, so eitte Asbjödn Sigurdsen (Sjursen) aa budde pao Trondarnæs. Han va sama Folkje mæ Erling (Edling) Skjalgssön aa mæ Thore (Thor) Hund aa fleire Stormænno. Han va vano aa halda stora Veitlo, men i Uaorene vart de forlite Malt te han, aa han reiste darfö te Erling Skjalgsön aa vilde kjöpa sæg Kodn. Erling taarde ikkje sælja sjölvo, men han sa: Du kan kjöpa Kodn tao Trædlane (Drenjene) mine, fö da æ ikkje Lov aa Ret fö dei so fö are Folk. Soleis føk Asbjödn sæg Kodnfarm, men dao han seglde norette, la han te Lands fö Kongsgaren pao Agvaldsnæs. Her hadde Konjen ein Pagtar (heldo Garsdrivar), so eitte Thore Sæl; han gjæk ne te Skjepe mæ 60 Man aa ba Asbjödn ga pao Land mæ Mænnene sine, so mykkje han fæk tömma Skjepe. Dao tok Thore ifrao han heile Farmen aa enddao Segle te, aa gav han eit gammalt Segl istaen. „Da æ godt nok aot dei, so ska segla pao let Kjöl“ sa han. Asbjödn vart no sinto paa detta; Skaen va storo, men Skammæ værro.
