sagett the myg att giffue kong. ma. thet tilkiende, och ieg gaff Loduig Munk statholer thet tilkiende, handt schreff tennom til att the sliigt haffde y fordraff. Som Mons Bordtzsen thet fornam, att thet skulle kome øffrigheden tiløren, och besørget, thet var for grofft berøcttiis theres motuille, saa fantt handt paa thet rod att giørett ett skyn att vere myg paa at giøre, forsamlit saa nogen løgacttiig klagemoll, mesten vdi sliig miening som klagemolsbreffuen syelff kand beuysse, y den actt att beeuege kong. mai. ther mett att kunde førførdielle til denom prebelier paa nogen krunes rettiighet, the i langsom tid hade verett wnderslagett, arsagen ieg mangfoligt viste til forne at were syg tildraget besynderlig y fieden20) mett slig forsamling och wlaaglig samlob mett slig almuens tyngging aff slig orsag haade vdsendt nogen speddere att forkundskab theris anslag then same gaff syg y selskab mett theris sendebud lod syg forsto, hand hade och at klage paa myg och hand fyck deres klage breff och drog til myg mett. Strax førde ieg saame karll mett klagebreffuett til kong. ma., och hans kong, ma. lod ett befalingsbreff wttgaa soplecassen der i indeluctt tiil Loduig Munck statholler then tid och Hans Lyno paa Branhus21) att begiffue thennom paa steden att forfare och døme om then leylighed och thet giffue fraa thennom beskreffuet, forne klagemols breffue war indluctt y kongens befalingsbreffue, och ieg fulde saame karll mett kongens befalingsbreff til Loduig Munck. Loduig hade oc beramett tyder att kome ther dog hand bleff forhindret mett anden kong. bestiilinger nogen gange y lengden saa bleff hand aff met befalingen; ieg hade och forførdritt thet klagemol aff Loduig ynd fore de Danmarcks rod, ther vare indsend, och Loduig war then tid y Siellen, och then befaling och klagebreff att vere paa hans gord y Judland, saa ieg then arsag bleff forsømet
