beredtp- paa det bedste. Men Kong Haakon, som i Løbet af eller strax før Sommeren var kommen tilbage fra Bergen til Østlandet[1], lod alt indrette paa det prægtigste til et Bryllupsgilde i Oslo, og her indfandt sig da begge Hertugerne til Michelsmesse, paa hvilken Dag det dobbelte Bryllup stod. Riimkrøniken skildrer den Pragt og de Festligheder, der ledsagede det, som ganske overordentlige. Da Kongen lod Hertugerne melde, heder det, at han vilde gjøre Brylluppet, „bleve de blide“;
Dyr kläde och dyr smide,
läto de då skära och göra
som de wilde med sig föra,
och klädde dera riddara och swena af ny
med tu par kläde och somma med try:
och läto dem örs väl beslå:
de hade en långan wäg att gå.
Om Michelsmesso kommo de där.
hwar som wet hwar Osloo är,
där wardt dera bröllop redt,
de wänista jomfrur man hafwer sett,
woro där, twå konungsdötter;
en man war aldrig swå illa grötter (d. e. bragt til at græde),
att hans hjerta måtte ej lee,
swå woro de wäna att see.
Hertog Erik den fromme och milde(!)
fikk den han hafwa wilde,
den konungens broderdotter war,
henne fick hertog Valdemar:
där war fröjd och mycken gläde,
de gerande (d. e. de som skulde gjøres til Riddere) fingo ny kläde,
örs och gangare i goda liit,
rikare foro de dädan an diit;
där war dyst og bohord (Turnering),
dans, leek och fager ord,
glädje ehwart man sig wände[2].
- ↑ Den 13de Marts var Kongen endnu i Bergen, Lappenbergs Sartorius 691, den 29de Juni og 2den Juli i Oslo, Dipl. Norv. IV. 96, N. gl. L. III. No. 31, den 19de i Tunsberg, N. gl. L. III. No. 33.
- ↑ Riimkrøniken S. 41. Kirchberg omtaler ogsaa Hertugernes Giftermaal i sin meklenburgske Riimkrønike, Westph. Mon. IV. S. 788. Han mener at Valdemar forskød Thorgils Knutssøns Datter og Erik Sophia af Werle, fordi de
