Side:Segner fraa Bygdom I.djvu/90

Fra Wikikilden
Denne siden er ikke korrekturlest
30

aa ein galin Ende fekk han ogso. Ei Gaang ungl[1] han i eit lite Tjedn, daa fann han paa at han vilde ause Vatne or Tjedne, so at Fisken vart liggjand atte paa Botte, so kunna han taka han me Høndenn. No rann de ein Bekk ne i Tjedne aa ein utatt, men Luddeguten skynte ’ki de, at nær han hadde aust ei Stund, so rann de att i likeso fort som han auste ut. Han auste so Sveiten rann, te de vart murke Natte, aa Dagen ette tok han atte paanytt; – res ’ki Folk hadde tala han fraa di, so hadde han væl stande der aa aust enno. Ein Sumar va han paa Krististøle aa slo, men Sole stakk so varmt, at Luddeguten seig isamen. Han tenkte se upp ei Raa; gikk uppatt i Sele aa dro paa se trjaa Par Sokka aa Raggelabba, trjaa Brøka taa tvær tjukka Vødmaalstrøyo; utapaa detta sette han Gjeitskinnskjolen, aa so gikk han att sta aa slaa; men daa vyrde han ’ki, ko Sole stakk, meir en de hadde vore midt paa Vete.

Ei Gaang ei Sumarnatt gikk Luddeguten igjeno Fysstro-Gardadn. Uppi Bakka tett ova Huse hadde Fysstro’n ei gild Næpekven. Luddeguten fann no paa, at han vilde ha se ei Næpe, men daa han klauv over Ski’garden, va han før tung, Garden rauk ne me hono, so de braka. Detta høyrde Fysstro’n, han laag inni Kleva. „Ti no!“ sa’e han te Kjeringenn, „e meine Bjødnen e komin aat Kaalhaga, e.“ Derme sprang han upp, legg ut i Garden aa fann se ein gild rund Hallstein[2] i kor Hønd, aa so gikk han upp igjeno Bakkin

  1. fiska med Ongul, Krok.
  2. gamalnorsk hall tyder Stein.