Side:Segner fraa Bygdom I.djvu/71

Fra Wikikilden
Denne siden er ikke korrekturlest
11

Presten reis upp or Sængenn, fata Byrsa si som sto skarpladd atta Hovdegjerde, aa vekte Karadn sine. So sette dei over Fjorden skrappast dei vønno, fingo se Hesta aa ri’o ette Tjuvo. Daa dei komo upp aa Flataasen, ljøsna de taa Dage so myki, at dei kunna sjaa Fare ette dei; men dei naadde dei ’ki att, fyrr dei komo aat ei stor Hei som eite Dingladn trast heima Knippesætstølen. Der skaut Presten ein skile i Li’amuna’e[1], so han stupte dau aat Galde. Dei tvo hine sette daa te Sprangs aa bykste so fort dei orka, men daa dei saago at dei inki kunna koma unda, sprøngo dei inn i ei Lø’o som staar midt paa Dinglo. Der vorto dei fakka, aa dei komo ’ki taa Dinglo att meir; dei grovo dei ne eit lite Stykki fraa ina’n paa noko smaae Fete i Li’amuna’e, som den Dag i Dag eite Tjuvesetidn. Over Greftidn la’e dei store Steina, aa dei liggje der enno i høgre Vegabradde[2], nær ein gaar paa Stølen, so ’at kem som vil kan sjaa dei. Men Klukka ligg ogso i Aasmosa i Saltmannbrota den Dag i Dag, før Tjuvadn hadde gjøymt ho so væl, at ingin va Kar te aa finne ho att.

No løto dei faa tvo Engelsmenna te aa koma upp aa støype att ei Klukke. Desse vilde ’ki, at nokon skulde stela Kønst taa dei; difør laga dei se te ei stumenve murk[3] Haustnatt i ein djup trong Dal paa Mossgjerdo; der vilde dei støype, so at ingin saag de. Men no hende de, at ein Fekar fraa Halligdal kom

  1. Bruni eller Trømen paa Lidi.
  2. Bradd, Rand Kant Bard; ogso um Kanten paa eit Kjerald.
  3. u fyre y; soleides ogso i andre Ord: burg, fulgje, Sulgje o. fl.