taa dei tende i ei Spik o gjeva hono, so han kunna
faa tendt attpaa Pipa si. Ho gjorde de o rette hono
Spiki, o sette se atte hekle. Daa han hadde tendt paa
Pipa si, rak han Spiki burtunde Hekla aat Kjeringenn
o tende lys Eld i Strjue hennar. Kjeringadn skreko
ende over se; upp o te sløkkje. Han Knut skrasla o log
aat dessa; men daa dei hadde sløkt Strjue att o vørto
stirde paa han, sat han dau paa Stole.
Han gamle Knut Ulvesta laag ein Haust paa Støle
o fiska, ette dei voro bufløtte heimatt me Krøtøro. Han
o den Karen, han hadde me se, laago inn Netadn i dei
gamle Sele hass Knut, som sto paa ein Haug nørdst
paa Svenskestøle. Ein Kveld, dei hadde ifraa se gjort,
vøro innattkomne, hadde lagt dygtigt paa Peisen o faatt
se Mat, la dei se paa kor sin Krakk utme Peise. Han
Knut tok daa upp Munnhørpa si o laag o let utover
Kvelden te eit Tissførdriv. Rett som de va, høyrde
han noko tusla o dansa frampaa Aurgølve. Han vart
førundra og stakk Hørpa aat Lummunn att. Men daa
va de skjele, som ein ha take han ikringo Hælsen o
klemt so sterkt, at han vilde te sløkkne otor. No slefte
de att; men de va so illt, at de va ei go Ri, før han
va go te tala. Han kom se no att lite isenn, o trast
han vart so mæt, tok han uppatt Hørpa o atte laate.
O i di sama tok de atte danse paa Gølve, o han let, o
dei dansa te langt paa Natt. Daa han Knut slutta
laate o vart stird burtpaa Borde, sto de der eit stort