Side:Segner fraa Bygdom I.djvu/138

Fra Wikikilden
Denne siden er ikke korrekturlest
78

voro inne, aa se’a dansa ho me nokon kor me Hettunn paa.

I hina Stugunn soto alle gamle Mennadn aa dei som inki kunna danse. Me hadde inki anna moroe oss me, anna me toko uss te kve’a. De va ein liten Gut som hadde so knjellt[1] Maal; han soto me aa lydde paa lengi, men de va ei Garpebryggje, han helt alder upp. Daa de lei ut paa Naatte, foro Folki te snugge se te, aa Framangjentudn te Sængs, aa Lage slutta den Naatte. Me’a Gjentndn skulde burt aa leggje se, fylgde de me taa Guto. Der vart eit Aalmen-Hus[2]. Alle Gutadn skulde hava kort sitt Fang hjaa alle Gjentu. Som alle daa hadde faatt Fang, reiste meste Luten are ell dei som inki vorto vanda hjaa Gjento.

Um Morgon kom Kjømeisteren fysst inn, daa laag de aa svav kor i sin Sta. Som dei foro te vekre se[3], søngo dei ein Dram aa noko vesalt bite ti; la’e se so atte eit lite Bel. Daa de lei noko ut paa Morgon, komo Folki or Gordo, aa de va skile so myki Folk som fysste Dagen. Tre’a Dagen vart de me attebe’e alt, aa dei drokko aa aato aa moroa se. Dei rungla att aa fram aa inn aa ut, aa stuka som are Troll. Tesidst ba Kjømeisteren alle seta se aa tigja. Han takka alle, som voro forsamla, aa Sjølvefolki for alt, dei hadde kosta paa uss; sidst takka han for godt Samvære. Den unge Mannen aa Kjeringi

  1. kvellt, grannt.
  2. fæl Staak i Huset; eit Aalmes-Menneski, ein Stakkar (gammalnorsk ølmusa).
  3. vakra seg, vakna.