Derpå förklarade den usla tidningen Figaro, att B. B. återtagit sin artikel i Dagens Nyheter, och så hyllades B. B. af högerns hustidningar. B. B. mottog hyllningen med tystnad och tacksamhet.
Derpå börjar han en ny attack i Tiden och säger på ett städat sätt, att jag var en skurk, om jag ej farit hem. Derpå har jag svarat och sagt, att han är en fähund, om han påstår att jag är en skurk.
Det der var nu uppbyggliga saker för dig, kära Lie. Men det ledsamma är att denna B. B's historia kan skada hela vårt stora samarbete. Mina partivänner, och jag har många sådana, anse en norrmans ingripande i en svensk fråga som en oförskämdhet och Hans Majestät Bjørnson får icke skälla ner Strindberg i svenska blad. Tänk ni, om jag skulle rappa på B. B. i en norsk tidning, i Dagbladet. Det skulle ni aldrig ta in! Men svensken är en kurtisör och är artig mot alla.
Jag var i Stockholm alltid bevakad af detektiver, och man var mera rädd för mig än jag för dem. Jag lät en dag fråga öfverståthållaren om jag kunde få resa hem att ordna mina affärer. Erhöll till svar: med största nöje.
Nog af: säg B. B. att han icke lyfter ett finger mer mot mig. Vi har för stora allmänna intressen för att sätta dem på spel för enskildt gurgel – och afund. Får ni nu vicekung i Norge, så kan ni lugnt göra uppror. Svenska armén går icke ett steg mot Er!
