Hopp til innhold

Side:Lauvduskar 1-2.djvu/79

Fra Wikikilden
Denne siden er ikke korrekturlest

79


Fraa Serkland til Valland sprang Rolv i eit Laup
med tusund av Stridsmenn paa Skjoldet.
„„Um Gaukstaa var Graut og um Tinnsjo var Saup,
eg aat meg ’kje mett,““ sagde Trollet.“

Um Gunnar var gamall, han endaa var glad
og snildaste Mannen, eg kjende.
Han lærde oss lesa og Visor han kvad,
og Rispor han fann utan Ende.

Kvar Bok las eg ut. Eg i Boki var glad,
men gladare endaa i Hesten.
Og naar me kom upp og vardt stelde i Rad,
so vardt eg den fremste fyr Presten.
Aasmund Vinje. (Or „Storegut“).




Gamle Olav sonlaus.


„Eg stend som paa Roti eit turkat Tre,
naar det er kvistat og kartat;
so flekkjer det Borken og rotnar ned
og ligg der soppat og svartat;
so gjeng det i Mold som ein morken Ved.

Ja dei, som eg elskad, dei døydde av,
den eine etter den annan.
Han Gleda tok atter, som Gleda gav.