Hopp til innhold

Side:Lauvduskar 1-2.djvu/41

Fra Wikikilden
Denne siden er ikke korrekturlest

41

„No hev eg,“ sa’ Sigurd, „uti min Hug
ei onnor med Vænleik og større Dug.
Naar Hagen er plantad med Eple-Tre,
eg fører mi Gunnild i Garden ned.“

Han grov og han plantad og gjødde upp,
og Buskar og Tre spratt i Lauv og Knupp;
men fyrr han i Hagen saag Eple-Von,
var Gunnild alt Kona og fekk ein Son.

Dei Gjentor, dei hava ei Tid so stutt,
og kunna ’kje venta, til Gard er rudt:
dei maa ikkje missa sin Andlits-Lit,
men fiska det Bilet, som Fisken biit.

Det gløymde vaar Sigurd, men sidst han saa,
at han, liksom Kvendi, laut skunda paa.
„Ja,“ sa’ han, „naar Stova mi ferdug er,
so skal eg væl rida mi Brudarferd.“

Han bygde paa Huset, og fort det gjekk;
men Gjenta, som daa i hans Tankar hekk,
ho reid med ein annan sin Brudarveg
den Dagen, som Stova fekk Tak paa seg.

Paa Taket stod Sigurd med Mold i Sko
og saag ned paa Ferdi og talad so:
„Lat Gjentungen rida i Brudlaups-Rus,
ho fær væl ein Brudgum, men inkje Hus.“