Side:Garborg - Haugtussa.djvu/19

Fra Wikikilden
Denne siden er godkjent


Han fann seg att under Haalandsaasen
med vondt i Hovde og vaat og frosin.
Daa alt han skỳna: i heile Gaar
han hadde gløymt lesa Fadervaar.

Men sidan tidt, naar han einsleg staaka,
han denne Huldremøy atter raaka;
og daa med Taarir ho klaga seg:
«du kunde frelst baade meg og deg.»

Det er nok mange i Haug og Hamrar
som gjeng og lengtar og stilt seg jamrar;
dei saknar saart baade Sol og Dag;
men talmast maa dei i Tusselag

SPORVEN


Smaa-Sporven gjeng i Tune
og tippar Korn og ribbar Straa
og hev so god ein Une
og lær aat Katten graa.
Pip, pip, det so seg lagar
alle Dagar,
at Monsemann meg jagar,
men kann meg aldri faa.