Side:Det norske Folks Historie 1-4-2.djvu/578

Fra Wikikilden
Hopp til navigering Hopp til søk
Denne siden er korrekturlest
556
Haakon Magnusſøn.

beredtp- paa det bedſte. Men Kong Haakon, ſom i Løbet af eller ſtrax før Sommeren var kommen tilbage fra Bergen til Øſtlandet[1], lod alt indrette paa det prægtigſte til et Bryllupsgilde i Oslo, og her indfandt ſig da begge Hertugerne til Michelsmesſe, paa hvilken Dag det dobbelte Bryllup ſtod. Riimkrøniken ſkildrer den Pragt og de Feſtligheder, der ledſagede det, ſom ganſke overordentlige. Da Kongen lod Hertugerne melde, heder det, at han vilde gjøre Brylluppet, „bleve de blide“;

Dyr kläde och dyr ſmide,
läto de då ſkära och göra
ſom de wilde med ſig föra,
och klädde dera riddara och ſwena af ny
med tu par kläde och ſomma med try:
och läto dem örs väl beſlå:
de hade en långan wäg att gå.
Om Michelsmesſo kommo de där.
hwar ſom wet hwar Osloo är,
där wardt dera bröllop redt,
de wäniſta jomfrur man hafwer ſett,
woro där, twå konungsdötter;
en man war aldrig ſwå illa grötter (d. e. bragt til at græde),
att hans hjerta måtte ej lee,
ſwå woro de wäna att ſee.
Hertog Erik den fromme och milde(!)
fikk den han hafwa wilde,
den konungens broderdotter war,
henne fick hertog Valdemar:
där war fröjd och mycken gläde,
de gerande (d. e. de ſom ſkulde gjøres til Riddere) fingo ny kläde,
örs och gangare i goda liit,
rikare foro de dädan an diit;
där war dyſt og bohord (Turnering),
dans, leek och fager ord,
glädje ehwart man ſig wände[2].

  1. Den 13de Marts var Kongen endnu i Bergen, Lappenbergs Sartorius 691, den 29de Juni og 2den Juli i Oslo, Dipl. Norv. IV. 96, N. gl. L. III. No. 31, den 19de i Tunsberg, N. gl. L. III. No. 33.
  2. Riimkrøniken S. 41. Kirchberg omtaler ogſaa Hertugernes Giftermaal i ſin meklenburgſke Riimkrønike, Weſtph. Mon. IV. S. 788. Han mener at Valdemar forſkød Thorgils Knutsſøns Datter og Erik Sophia af Werle, fordi de