Side:Den hvide races selvmord.djvu/31

Fra Wikikilden
Denne siden er korrekturlest

modig. Indtil et vist øieblik. Men da gjælder det at være paa vagt mod labbernes kjærtegn.

Og hvem skal vi fæste os ved, naar vi tænker paa Ruslands fremtid – ved digteren Turgenjev, som erobrede vore unge sind, eller ved ham, som kneiser paa Vilnas torv, Muraviev, Vilnas bøddel?


– Som bekjendt er „Bjørnen“ nu Englands kjære forbundsfælle, og jeg saa nylig en engelsksindet norsk forfatterinde udtale, at Rusland var rent som forvandlet.

I England finder man „cant“ forenet med brutalitet og høi harmonisk dannelse paa en maade som i intet andet land i verden – Kina maaske undtaget.

„I England har religionen ett drag av hårdhet och torrhet liksom det engelska fritänkeriet,“ skriver Laurin, „Dygd och last, skilda åt av hyckleriet, som enligt engelsmännen själva uppvuxit ur den nationella hjärteroten, förföra vennerna till det engelska och gläda i högsta grad fransmännen. Båda engelsk dygd och engelsk last ha något mera praktisk och verksamt än de kontinentala formema, och den råhet, ibland också grymhet, i lasten, som så innerligt och i alla tider hört ihop med engelsk väsende, behöver nog stränga profeter som Carlyle, hårda puritaner