För ryssens breda natur är medelvägen, „aurea mediocritas“, det värsta av allt. „Aut Cæsar, aut nihil“ kan ryssen fritt tolka som: antingen för tsaren, överstepräst och lille far samt „autocrate de toutes les Russies“, eller också för nihilistarne“.
„Detta förklarar något den sympati våra (de svenske) ytterlighetspartier erfara för det stora landet i öster. Den högra sorten imponeras av Nicolaus I’s: „På knä, hundar!“ riktat från Vinterpalatsets fönster och åtlytt av de upproriska, och den vänstra sorten förstår det medlitsamma löje de rysska anarkisterna bestodo sina franska kolleger, Paris’ mordbrännarkommunarder och deras mjäkiga halvmesyrer, då de ej i tid sprängde Banque de France i luften.
Ryssland är landet med de väldiga ressurserna, med skatter av livskraft, av kärlek, av tro, av uppoffring, av musik.
Ingen kan veta, vilket lysande mål som hägrar för de glatt skrattande, melankoliskt sjungande, som åka i det av Gogol beskrivna symboliska troikaspannet Ryssland och ila fram över snötäcket under stjemhimmeln. I Sverige vore vi tacksamma, om färden riktades åt öster, mot morgonrodnaden“.
Mod øst eller mod syd.
Ogsaa i Norge ved vi, at bjørnen er god-
