Side:Aasen - Ervingen.djvu/19

Fra Wikikilden
Hopp til navigering Hopp til søk
Denne siden er godkjent
21

beste Laget med Kvedingi, naar ein høyrer baade Mannsmaal og Kvendemaal.

Gunnild.

Men kvat skal me stevjast um daa?

Olav.

Um det, som sviv oss fyrst i Hugen. Du, Inga, skal vera med og svara oss.

Inga.

Ja, men de maa ikkje koma med nokot, som eg ikkje kann svara paa.

Olav.

Lat oss byrja. (Syng).

Hava me gløymt vaare gamle Stev,
so læra me andre Gongen. (Til inga).
Høyr meg, Gjenta, du er so hæv;
kom, hjelp oss her med Songen.

Inga.

Aa, mine Visor dei er so faa,
eg kann so litet kveda:
men fær eg standa og lyda paa,
so er det mi største Gleda.

Gunnild.

Aa, her du aldri tarv vera bljug:
me fylgja so langt, som me lika:
her verd no ingen Leik so drjug,
at nokon fraa tarv vika.

Aamund.

Me møtast her i ein liten Kring[1]:
til Gledskap alle me hika.
Lat oss nemna kvar sin Ting
av alt, som best me lika.


  1. Kreds.