Johan Olof Wallin
†
Tempel-Skalden, Uppsala-Ärkebiskoppen
Johan Olof Wallin.
Det är en sorg hos våre grannar:
der liggar Ärkebispen blek.
Men blekare dock Sver’ge sannar
sin harpas död bland Zittrors lek.
der liggar Ärkebispen blek.
Men blekare dock Sver’ge sannar
sin harpas död bland Zittrors lek.
Wallin er död. Som menigheten,
när orget tystnad, Sverge står.
Dess saknads tårar för poeten
är herrligst glans kring bispens bår.
när orget tystnad, Sverge står.
Dess saknads tårar för poeten
är herrligst glans kring bispens bår.
Hans hand har hvilat på min hjessa.
Den lagerlös då är berömd.
Han signadt mig; det var en mässa,
som kunne frälsa en fördömd.
Den lagerlös då är berömd.
Han signadt mig; det var en mässa,
som kunne frälsa en fördömd.
Brann af Apostlaeld hans finger?
Ty strax jag sjöng hans modersmål –
sköna, som af silfver klingar,
det stolta, som har ord af stål.
Ty strax jag sjöng hans modersmål –
sköna, som af silfver klingar,
det stolta, som har ord af stål.
Nu kall din hand på pannan bäfve!
Den brinnar af en smärta; ty
inom den dör (Nationen lefve!)
hvar enda dag en poesi.
Den brinnar af en smärta; ty
inom den dör (Nationen lefve!)
hvar enda dag en poesi.
De föds väl starka nog, men dömda
sin tunga från af denna slägt.
Men anderna, till himlen römda,
tag, helgon, i din varotägt!
sin tunga från af denna slägt.
Men anderna, till himlen römda,
tag, helgon, i din varotägt!
Till diktens himlahvalf du söka,
förblödda skaldestyckes själ!
Småänglaskaran du föröka
kring tempelskaldens harpospel!
förblödda skaldestyckes själ!
Småänglaskaran du föröka
kring tempelskaldens harpospel!